Banjo, världens finaste lilla Banjo.
0
I Mars blir det 9 år sen jag träffade Banjo första gången, och jag hade aldrig kunnat tro att vi skulle "hänga ihop" så här länge. Jag var livrädd för honom, grät nästan varje gång jag red. Han var så känslig och pigg, och jag var rätt dålig på att rida, så det gick inte sådär jättebra om vi säger så. Men jag lärde mig massor. Till slut började vi tävla lite i hoppning. Han blev till salu, men för dyr så jag hade inte råd att köpa honom, till slut blev det så att han stannade. Vi satsade på dressyren i stället, en vinst i LB han vi få oss. Jag blev för gammal för att tävla ponny, slutade rida, Banjo såldes.
Lyckan var total då jag fick reda på vilka som köpt honom, jag kände dom ju. Har ridit han några gånger sen dess, och det är precis som att komma hem, behöver inte ens tänka på vad jag gör där uppe utan allt bara fungerar. Älskade underbara ponny! Tack fam. Olovsson för att jag får låna honom ibland. <3